hittade den här texten på en blogg ;
http://detfinnsandra.blogg.se

heregud, asså det är sant !!
läääääs bara !

Det här är ingenting alls, jämfört med allt som står i den här bloggen.. Men egentligen, började allt långt innan jag föddse.
Min pappa, eller ja, jag gillar inte och säga ordet pappa till honom.
Men okej, jag säger det nu. Min pappa, han är alkoholist och kvinnomisshandlare.
Han hade misshandlat många innan han träffade mamma. Mamma visste exakt hur han var, bara det att hon har alltid varit en sån person med blommor i hjärtat - som jag sa när jag var liten.
Så hon tänkte att han kunde nog bli snäll med hjälp av hennes kärlek. Så då började dom träffas. Vet inte riktigt hur lång tid det tog innan hon blev med barn.
Men iallafall, sen blev hon då med barn. Och det var jag. Mamma var överlycklig. Pappa brydde sig inte direkt, det var ingen stor nyhet för honom.
Han började sprida rykten om att mamma drack och rökte när hon väntade mig.
Det var inte alls sant, hon kunde inte ens dricka kaffe när hon vänta mig bara för hon mådde så illa och hon spydde så fort hon kände röklukt.
Dom bodde i mammas lägenhet som då var i Eskilstuna. Han började slå henne och kom in och våldtog henne hela tiden. Mamma som hade en otrolig svampinfektion då, försökte att inte skrika, för då skulle han slå henne det visste hon. På nätterna, fick hon ibland sitta uppe och spela shack med pappa, för att han skulle lunga ner sig. Han tog även mammas katt och slängde in den i väggen och sånna saker.

Men en kväll, då orkade inte mamma mer. Då var hon nog i tredje månaden.
Då när pappa låg i badet, så var det första gången på flera månader mamma vågade ringa. Så hon tog telefonen och ringde till sin bästa vän. Hon bad henne komma och hämta henne. Vilket hon ställde upp på. Dom skulle komma redan dagen efter.
Dagen kom, och mamma och pappa satt vid frukostbordet då mamma sa " Idag kommer min bästav än och hämtar mig"
Hon såg hur det svartnade för ögonen och pappa blev rasande. Han tog tag i saker och slängde på henne, slog henne i magen flera gånger, fast hon var gravid.
Precis när det ser ut som han nästan har lust och döda henne, så kör en bil in vid trottoarkanten.
Då kommer det ut en stor australiensk kille, som pappa var jätterädd för.
Man ser hur den stora australienska killen sätter på sig ett par svarta skinhanskar och går mot lägenhetshuset.
Pappa blir jätterädd, och kryper ihop till en boll och ber om förlåtelse hundra gånger om..
Mamma bryr sig inte, utan hon tar bara sin hund och åker därifrån. Lämnar pappa. Ensam.
Som hämnd så förstörde han hela lägenheten, allting.. Drog till ett motorcykelgäng och festade sönder den, brände upp mammas saker och allting..

Nu till delen då jag kom till världen, jag föddes tre månader för tidigt, på grund av pappa. Mamma åkte in till akuten och fick göra kejsarsnitt, för att moderkakan hade flyttat på sig så jag låg helt instängd.
När dom väl fått ut mig, körde dom mig till Eskilstuna, vilket gjorde att mamma inte fick träffa mig dom närmaste timmarna iallfall. Sen träffade mamma mig, och jag vägde som ett mjölkpaket.
Vi fick bo på sjukhuset i en månad ungefär, sen tror jag vi flyttades tillbaka till Nyköpings lasarett. Det var där jag föddes. Då kom det dit massa folk hela tiden, fulla äckliga skinheads som skulle se på Olivia. Pappa hade nämnligen sagt att jag hette så, fast mamma inte ens kommit på ett namn än.
Så vi fick polisövervakning, på hela sjukhuset stod det polisen och vaktade oss.
Det kom läkare från hela sjukhuset för att se det prematura barnet som inte alls såg prematurt ut..
Sen fick vi åka hem, och det var då helvetet började. Pappa ringde och hotade mamma ständigt. På telefon, på sms.. Överallt hela tiden. Men mamma brydde sig inte så mycket om det då. Vi flyttade till centrala Stockholm.
Där vi bodde i cirka 1-2 år. Sedan flyttade vi till Stenhamra. Det är en ö strax utanför Stockholm.
Vid det här laget var jag ungefär 3 år, vilket betydde att jag var stor nog att börja bo hos pappa.
Mamma ville inte, men dom hade delad vårdnad och hon vågade inte säga ifrån, för pappa var för farlig.
Jag var rädd för pappa, jag tyckte han var stor. Och han luktade alltid alkohol.
Jag grät mig till sömns varje dag när jag var hos pappa. Han slog mig och kallade mig töntig. Fast jag bara var tre år.
Jag minns en kväll, då han var ute och festade. Vi bodde hos hans tjej och det fanns tre andra barn där.
Alla sov, förutom jag. Pappa hade tagit min snutte och filt, jag var ungefär fyra år. Och det var den enda tryggheten jag hade hos honom. Men han hade tagit det och lagt i ett skåp i köket. Jag visste exakt vart det låg. Så jag smög ut i köket på natten när alla sov, och pappa var och festa.
På radion i köket spelades fly on the wings of love. Jag drog fram en pall och ställde mig på tå för och nå min snutte. Då hör jag låset vridas om ute i hallen. Jag blev helt stel, jag kunde inte röra mig.
Jag hör en mans röst som säger " aj helvete ", antagligen ramlade han.
Han kommer in i köket, och ser mig stå där. Jag blev livrädd. Han är full som är svin och kommer emot mig, jag försöker springa. Men jag är för rädd. Han puttar undan pallen och sliter upp mig i armen, han skriker åt mig och han stinker sprit. Jag gråter, och säger tusen gånger om "förlåt pappa, förlåt.. förlåt snälla pappa".
Han smäller till mig hårt med knytnäven i magen. Och bränner mig med sin cigarett precis vid ögat.
Sedan kastar han in mig på mitt rum och går och lägger sig.
Jag sov ingenting den natten.
Dagen efter var allt som vanligt.. Pappas tjej körde mig till båten och jag gick på och åkte över till stenhamra.
Där jag blev hämtad av mamma.
Sen kom vi hem och hon la sig och sov. Hon höll på med knark då, så hon sov nästan hela tiden.
Jag träffade dom skummaste människorna, bara för att mamma skulle ha knark av dom.
Jag förstod ingenting..
Men ändå tog mamma hand om mig som hon skulle göra. Hon var/är det bästa jag har.

Sedan kom helgen då jag skulle till pappa igen. Det var som alltid.
Jag grät och kramade mamma hejdå, hon var det käraste jag hade.
Sen så åkte jag båten över, där pappa stod.. Vi hoppade in i bilen och vi pratade om hur jag haft det på dagis och allting. Jag var väldigt mogen för att vara 4 år. Pappa sa alltid "om jag får gå ut och festa ikväll får du pengar jag lovar" men det fick jag aldrig..
När vi kommer fram är det middagsdags, vi åt spagetti och köttfärsås vilket vi alltid åt där.
Det var alltid spänt vid matbordet, och om någon spillde minsta lilla sak, då slog pappa till oss i ryggen och drog in stolen så hårt att man inte kunde andas. Det var fredag, och pappa drack som vanligt. Dom hade fest, vi bodde ute på landet så det var jätte mycket folk där. Jag och min syster blev bjudna på alkohol. Hon var ett år äldre än jag. Vi drack det som dom gav oss, vi vågade inte säga ifrån.
Vi blev fulla.. 4 och 5 år, och vi blev fulla..
Dagen efter mådde vi sämst. Jag ringde till mamma, det fick jag iallfall göra.
Jag berätta hur jag mådde och allting.. Hon kunde inte göra något.
Pappa var för mäktig och hon var för rädd.. Det enda hon sa att jag snart skulle komma hem och att jag måste hålla mig stark.
Det fortsatte såhär fram tills att jag var 10 år. Då gick jag i fyran ungefär.
Pappa hade skiljt sig från tjejen, hon hade blivit misshanlad hon med. Mycket.
Pappa hade en ny tjej. Hon blev även misshanlad ett halvår efter dom förlovat sig. Hon gömde sig, blev hotad, blev slagen. Tog tillbaka anmäland och sånt shit. Alltid samma story hela tiden.
Mamma hade gått på Vårnäs, och hade varit drogfri i ungefär 4 år. Han hade flyttat granne med mig och mamma då. Vi hade flytta tillbaka till Gnesta, där jag bor än idag. Jag skulle till pappa den kvällen, jag var inte rädd den här gången. Jag ville dit, för jag hade fått eget rum! Med dubbelsäng och allting.
Jag kunde ju inte vara lyckligare! Jag och mamma satt och åt precis innan jag skulle dit, då jag plötslig säger "Mamma, jag vill inte till pappa, jag är rädd."
Mamma fick panik, sprang och låste dörren och blev arg på mig.. Jag förstod inte varför.. För jag visste inte att mamma blivit slagen av pappa.
Visste ingeting om pappa mer än att han slagit mig jättemycket och drack.
Sen så tar mamma telefonen helt skakig och ringer till honom. Han blir rasande..
Men jag gick ändå inte dit. Sen kommer mamma och kramar mig och ber om förlåtelse att hon blivit så arg, sedan tar hon tag i mig och vi sätter oss i soffan. Mamma börjar gråta. Och berättar allting han gjort, vem han egentligen är. Det var en lättnad för mig, jag förstod äntligen varför mamma varit så rädd, varför pappa varit som han är, varför jag sett pappa ta alla dom där sprutorna hela tiden, varför jag föddes för tidigt. Jag fick svar på alla min frågor jag burit på i 10 år.
Jag och mamma satt och kramades i soffan i flera timmar kändes det som.
Den dagen då mamma berättade, vågade hon stå upp mot pappa. Hon är inte rädd längre.

Idag är jag 13 år, fyller 14 nu på lördag den 9 januari.
Jag har mått sjukt dåligt på grund av det här. Jag har fått anaroxia, men det håller jag på att kämpa mig ur. Jag har även under 07-08 försökt ta livet av mig sjukt många gånger.
Jag kan inte äta spagetti och köttfärsås utan att få ont i magen, bara för vi åt det så ofta hos pappa när jag var liten.
Jag träffar inte min pappa.
Men har kontakt med honom ibland på sms. Men det handlar inte om att prata med mig för honom, det handlar om att ha kontrollen.
Han manipulerar allt i hans väg.
Han tar även Anabola och ska vara med i tränings SM nästa år.
Han skyller även allt på min "knarkmamma" - så som han säger det.
Men nej, jag ser inte henne så. Hon hjälpte ändå mig när jag var liten. Hon sov mycket, men hon lekte ändå med mig när hon var vaken.
Hon tog han om mig ändå. Sen tog hon tag i sina problem och blev drogfri.
Gick på möten och allt sånt.
Pappa ser inte själv hur han är. Det är det som är sjukt.
Det här plågar mig fortfarande på ett sätt såklart.
Fast ändå inte, mamma har träffat världens bästa kille.
Han är som min pappa. Han är min pappa i mina ögon.
Och jag har träffat världens bästa kille.
Nu är jag bara stolt över att jag klarat mig så bra som jag har.
Och att det faktiskt finns en fördel med allt jag varit med om.